torsdag 19 november 2009

................

Utan dig känner jag mig inte hel.



Utan dig känns allt så fel.



Varje gång du på mig ser.



Stilla då jag ber.



Jag var beredd att ge dig allt.



Men du betedde dig så kallt.



Du vände bort din kind från min.



Jag ville bara vara din.



Så fort jag hör din röst.



Så är det ingen vidare tröst.



Kan vi inte i alla fall försöka?



Låt min kärlek för dig öka?



Jag antar att jag måste gå vidare.



För du är verkligen en riktig svikare.